Mange land vil framstå mer klimavennlige enn de er. Men Norge har dratt dette særlig langt, og tatt det til et nytt nivå, mener samfunnsgeograf Ståle Holgersen. «Den norska oljeideologin säger att klimatförändringarna är människoskapade, men att just norsk olja inte är en del av problemet», skrev han i Aftonbladet tidligere i år.
Ståle Holgersen er dosent og forsker ved universitetet i Uppsala. Fra Sverige følger han debatten hjemme i Norge. Han fikk mange reaksjoner på kronikken i Aftonbladet, forteller han, – også fra nordmenn, og mest positive.
– Som ventet var det en del nasjonal sjåvinisme, slik er det jo alltid. Men i virkeligheten er mye likt i de to land. Forskjellen er selvfølgelig at Norge er et oljeland. Norske politikere bruker mye energi på å dekke over problemene som følger med, for å kunne gi et bilde av seg selv som et klimapolitisk foregangsland.
– Et karakteristisk trekk er teknologioptimismen. Det virker som mange forestiller seg at man skal «finne på noe smart», og dermed slippe å revurdere for mye. Ved å satse enda sterkere på oljeindustrien skal den frambringe teknologiske mirakler som gjør det uproblematisk med oljeutvinning også etter 2050. «Oljen skal utvikles, ikke avvikles», som Jonas Gahr Støre sier.
Les Ståle Holgersen i Aftonbladet: «Oljeideologer och klimatförnekare»
Fra kronikken:
I februari meddelade forskare att Golfströmmen mattats av med upp emot 20 procent till följd av klimatförändringarna. Samma månad meddelade norska Equinor att de hittat nya oljefält, och ungefär samtidigt skrev norska regeringen i ett pressmeddelande att de delat ut 61 nya tillstånd för att söka efter ännu mer olja.
Den norska oljeideologin är en mix av nyliberal ekonomisk teori, extrem teknologioptimism, en konstant urspårning av debatten in i teknikaliteter, tjocka lager av nationalism, samt en gigantisk dos greenwashing. I dag är den norska ekonomin fullständigt insmord i oljan. Och arbetarklassen har aldrig fått något reellt val mellan oljeindustrin och en «grön omställning»: enbart mellan oljan eller arbetslöshet.
Klimatförnekande och oljeideologi är två olika saker. Där den förra verkar genom konspirationer och lögner, lever den andra på komplicerade argument och halvsanningar. Där förnekare vill konfrontera sanningen försöker oljeideologin dölja den. Förnekare vill skapa konflikt, medan Equinor och regeringen vill ha trevliga samtal med klimatrörelsen och betonar att vi alla sitter i samma båt.
Det är inget litet berg den norska miljörörelsen måste bestiga om inte oljan ska steka oss alla.